Fire in the hole!
Vi, grabbarna grus vandrade i en Göteborgsnatt. Kallt som toasitsen en decembernatt och det blåste lika mycket som det görs på Wandas en fredagskväll.
Tidigade under kvällen hade vi varit på Krakow och ätit mat, polsk sådan, god sådan. Botaniserat bland trevligt folk och skålat, omringad av piroger, piwos, surkålsgrytor, soppor, golonka och korvar. Vi har precis gått över bron, Grönsakstorget i våra ögonen, Håkan Hellström på våra läppar och nattens hjältar i huvudet. Min goda sinnesstämning, min verklighetsflykt slinker iväg likt en hal ål som feskargöbben i hamnen ska strypa. Jag stannar upp, lutar mig framåt, stödjer mig på knäna och känner det börja vända sig i magsäcken. Hulkar, hostar och det rinner i ögonen. Det är något som luktar så äckligt som gör att jag önskar att jag låg hemma i min säng i fosterställning, med en kudde mellan knäna och tokbölade till Ane Brun´s True Colors.
Det visar sig att Calle har fisit. Så fruktansvärt också. En fis som framkallar kräk känslor utomhus i blåsiga Göteborg är fan inte dåligt eller hälsosamt. Har ni sett We Were Soldiers? När det kastas in en granat och en kille slänger sig på den för att skydda sina vänner? Hade Calles fis varit en granat så hade jag slängt mig på den! Eller gjort krokben på David så han hade ramlat på den. Så mycket bryr jag mig om er gubbar!
Det var mycket "vi" under helgen.
Men det är för att det har precis varit så ett bra tag nu....
... vi.