Idag när jag hade varit och tränat och var påväg mot vagnen så lyste solen klart och det var relativt varmt. Jeansjackan var klockren. Istället för att hoppa på vagnen så satte jag mig en på grön halvdassig bänk på Kungsgatan. Plockade upp min KRAV-märkta banan som jag tidigare hade köpt på Konsum. Ensam satt jag där och njöt av solen och en go banan. Det var mycket folk i rörelse. Det var då det hände. Lusten att blunda ögonen för att njuta av solen totalt. Men vafan? Hur konstigt ser inte det ut? Ensam kille, småtuggar på en banan, halvt liggandes på bänken med slutna ögon.
Jag börjar blunda lite i smyg. I intervaller. Blunda en liten stund för att snabbt öppna ögonen för att se folks reaktioner. Ingen tokig alkis som kommer fram och olla mig i pannan medans jag äter min banan va?
Folk går förbi som vanligt. Något gladare än vanligtvis. Alla har ett leende på lut.
Så jag go for it. Halkar ner halvt på bänken, sträcker ut benen, lutar mig tillbaka och lägger armarna i kors och sluter ögonen. Fyfan va gött.
Bra mycket skönare än att ha ögonen öppna. Lagom trött efter träningspasset så var det inte helt omöjligt att jag skulle somna. Jag tänker på hur fel jag hade haft när jag som liten sa att pappa var fjantig. Detta är för fan asballt! This is urban tänker jag. Samtidigt kan jag inte låta bli av att känna den våg av gubbe som sköljer över mig när jag satt där i solen.
Inbillar mig hur Mathias Junior sitter bredvid mig, dinglandes med sina ben som är klädda med selvedge jeans, turtlesgubbe i ena handen och den andra som petar mig i sidan för att få mig att öppna ögonen.
keep the eye on the sparrow! i´m skeedezzle!