En lördagkväll i min lägenhet. Jag och Carl satt i mitt kök. Lampan över fläkten lyste och så gjorde vi. Vi drack mellanöl för bolaget var stängt. Sprit med redbull för att vi var trötta men ville mer. Drack mintu för att det är mintu. Vi köpte Bullens korv och fick minnen från vår barndom och fotbolls matcherna med pappa. Håkan Hellström lyssnade vi på och han på oss. Pratade om texter och sa: den här är fin. Ibland sa vi att man kunde gråta och ibland sa vi att mellanölen kostade lika mycket som stark ölen. En låt shufflades fram och båda sa att det kanske var den bästa. Carl sa: Detta är den bästa. Vi blev tysta. Han med blicken låst på min kökslucka och jag ut genom fönstret. På mörkret och natten. Ljuset från mitt kök reflekterade tillbaka. Det kändes fint, melankoliskt och tragiskt. Vi fick dåliga minnen och fina minnen. De brukar gå hand i hand. Efter fint prat kom midnattens timma och vi sprang ut till den och dem. Redo för det sämsta men förväntade oss det vackraste. Redo för en ny rond. Men det var för sent.
Idag tvättar jag och högtalarna spelar fortfarande din låt. Bredvid mig ligger en matkasse. Det står: Din matbutik i Jönköping. Carl är förstörd och jag är ynklig som jag är på en söndag i Göteborg. Hisingen dimman gör sitt och röken från rökmaskinen är fortfarande framför mig.
