"Rätten att ge upp upp nån är det sista man har, sjunger Håkan och det slår så hårt och träffar så rätt. Håkan Hellströms kämpar vidare mot ångesten och sorgen som ständigt hotar att ta överhand. Mot livet, för livet. Här samsas tvivel med övertygelse, det vackra i det smärtsamma och det smärtsamma i det vackra i en omtumlande och djupt rörande uppgörelse med tillvaron, tidens gång och alla sår man får på vägens gång.
Det är en skiva om att kämpa förtvivlat för att må bra, men inte alltid lyckas. Det är musik som vågar ta den omöjliga striden. Med Håkan som sekond är det lättare att orka några fler ronder i den tröttande kamp som kallas livet."
"Du är snart där" är fantastisk, texten i "Man måste dö några gånger innan man kan leva" får mig att tänka på "Tro och tvivel" och "Jag vet vilken dy hon har varit i" kunde jag ha skrivit. Klockrent och det får mig att sakna Göteborg, kranarna och indieklubbarna. Tack.
Skivans avslutar med; "Du får mig att hänga kvar. För jag tror när vi går genom tiden att det bästa inte hänt än."
Det där är ju förjävla fint!