
Många mil bort är man. Ibland känns det konstigt men så är faktiskt fallet. Igår, dåtid och i historia gick vi på Bondi beach. Vi hade inget direkt mål när vi gick där, lite tysta och nöjda. Inga ord behövdes mellan oss två. Med nakna fötter och hatt gick jag på den strand jag sett på TV. Långt borta i TV rutan öst i en IKEA soffa söndagen dagen efter. Vi stannar till vid ett svenskt gäng. Hej säger jag och finner det trevligt men gammalt att fråga hur länge de har varit här. En av de svenskar som har åkt till TV rutan, som också lämnat IKEA soffan och dubbelt isolerade fönster säger att jag har lagat hans jeans. Sverige är litet säger jag och försöker minnas men allt jag tänker på är hur lik han är killen på Kalles kaviar. Du var inne med din flickvän va? frågar jag och får svaret att han var inne med en tjej. Stolt blir jag över mitt minne men vet att jag bara chansade när jag sa flickvän. Men det vet inte han. Sverige är litet.