Jag och Jimmy var och handlade mat efter jobbet. Det är roligt att gå i matbutikerna här nere. Annorlunda mot Konsum vid Wieselgrensplatsen. Annorlunda på ett bra sätt. Jag styr kundvagnen och låtsas verkar världsvan. Blickar ut över fruktavdelningen som om jag hade gjort det många gånger förr.. men inom mig så skriker någon: Fyyy satan vad mycket äpplen!! Och HERREJÄVLAR vad avokadon är billig!? Jag fick bita mig i läppen när jag gick förbi bordet med avokado, stannade och plockade 2. När jag skulle börja peta på dem för att se vilken som var mogen så fick jag en chock. Alla var mogna! Fantastiskt! Jag fick bita mig i läppen igen och hålla hårt i kundvagnen för att inte ta upp kameran och be någon ta kort på mig framför avokado bordet.

Jag slajjdar in på frukostflingor/musli korridoren. Jimmy säger att han vill ha Cheerios. Som en blixt skänkt från ovan så svarar jag: ok, just don't be to che-rious...
Det var min första ordvits på engelska. Jag visste inte riktigt hur han skulle ta den, hur de andra i den gigantiska matbutiken skulle reagera. Skulle de slå mig? Skicka mig till Malmö? Jag började tok-le, och försökte hålla inne på mitt skratt som jag vanligtvis brukar göra efter ett genialiskt skämt för att se hur Jimmy reagera. Jimmy stannar upp, vänder sig om och tittar på mig i 1 sekund som kändes som 2. Sen lutade han huvudet bakåt och började gapflabba. Jag också. Strax efter så lånar jag från Chandler i serien Friends och säger; Oooh, cheerio-killer! samtidigt som jag låtsas spöa skiten ur det stackars gula flingpaketet.

Häromdagen när vi lagade mat och Jimmy hackade champinjonerna så säger han:

- Man, I don't know if i'm so much hungry any longer
- How come? frågar jag
- I don't think my stomach has so much-room any longer.

Vi skrattar högt och jag tänker: fan, den skulle jag sagt.