Mötet mellan två olika individer.
Jag har velat säga det länge. Väntat på rätt tillfälle. Rätt person. Kemin är ett måste. Allt ska kännas bra. "Det här kan vara något", är tanken. Tanken har aldrig nuddat mig. Förrens idag. Ut i provhytten kommer min kund. Ståendes i ett par perfekta jeans. Redan när vi möte varandras blickar så visste jag att mitt efterlängtade tillfälle äntligen skulle gå till mötes. Måste ta mig mod att säga det. Kan inte spela mesig och blyg längre. Jag vinner inget på detta. Jag öppnar min mun men tvekar, tänker; vad håller jag på med? skyggar undan med blicken, vrider mig bortåt, påväg mot Levi´s bordet. Mitt bord där jag tänker bäst. Då kommer jag ihåg. 2010 är mitt vinnarår. Jag gick all in!
- SHIT! Däe däa jeansen satt som PITTEN I GRETA!
Min kund, mitt hjärtas kund som är en skäggig, småfet, tatuerad kille som har såna där örhängen som töjer ut örat till elefanöron börjar skratta och säger på grov fiskegubbe göteborska efter mig:
- Haha, ja, de satt som pitten i Greta.
Ridå.