På SJ kan ingen höra dig snarka...
När man sitter och sover på ett tåg med musik i hörlurarna så hör du inte dig själv snarka. Du varken ser eller hör de andra resenärernas fnisser. Du känner inte deras hat.
När jag sover har jag en min som bara en mor kan älska. Sådär halvt öppen mun, charmigt dregel och lite små söta cp ryck i höger arm.
Du inser detta när du vaknar upp i ett ryck och tänker "vart-i-helvete-är-jag?" och ser ut som en förvirrad skelögd kalv.
