Efter dagens spinningpass kände jag att orken förvånansvärt fanns kvar. På gymmet stamplar jag in som en full gris på körsbär, med målet att bli lika fit som Brad Pitt i Fight Club. Jag ska bli den nya Tyler Durden.. fast en koreansk sådan, med glasögon också. När jag går fram till vadpressen känner jag blickar riktas mot mig. Tjejen på löpbandet, disco-killen vid bänkpressen, tanten som springer roligt och gubben som gör bicepscurls... alla kollar lite snett på mig. Vrider lite på nacken. Aha, checkin me out. Like what you see, ha? Wanna piece of this? "I believe in miracle, since you came along.. you sexy thing" spelar jag upp i mitt huvud medans jag catwalkar fram genom en djunglen av testesteron och drömmar om att se sina fötter. Jag tänker att äntligen har mina 3 kilos hantlar gjort sitt.
Efter passet ser jag den riktiga anledningen. Mina blåa shorts var blå, förutom i röven. Där det var nästintill svart. Rövsvett var ordet. Pinsamt var känslan.
Varför skrattar jag varje gång spinningsinstruktören säger;
- Och så går vi upp i 2:an! Kom igen nu!
