In search for the perfect pair of jeans.

Kärlek.

Jag kanske har nämnt detta nån gång förut. Inget jag har berättat för många i min närhet.

Att jag har fått en inneboende. En smått udda vänskap mellan mig och min nuvarande inneboende. Vi känner varandra genom varandras vänner. Vi har nu bott under samma tak, på 35 kvadratmeter, på samma ö i ca 1 månad. Vi kommer väl ganska bra överrens. Ibland är hon tjurig, ibland är jag trött och orkar inte göra så mycket än bara kolla på TV. Då jag står i butik om dagarna och pratar konstant så kan jag ibland tycka att det är skönt att få komma hem till tystnad. Nu är det slut på det. Oväsen och jobbiga ljud hörs med jämna mellanrum från Trädesgatan 5D. Det har hänt att skrik har förekommit. Mestadels i glädje men nån gång då och då i början var det svordomar inblandade. Då vi har bråkat så går vi skilda vägar, men bara för en stund. Sen är vi där igen. Makin´ sweet music. Det som gör att det känns så bra är att hon är så förstående och ödmjuk. Vill jag gå ut och dricka en öl så förstår hon. Vill jag sjunga tokhögt till Neil Young så spelar hon bara med. Är jag ute med grabbarna så väntar hon på mig i soffan.

Hela grejen med att flytta ihop såhär var väldigt impulsaktigt. Kanske rent av en fyllegrej.

Jag ångrar inget. Jag är glad om att vara två. På dagarna går jag och saknar oss. Mitt för tillfället hjärtas dam. Den som står där hemma om dagarna och väntar på mig, mina fingrar och min röst.

Jag och min gitarr... vi är bra sambos.